Dagen började ju hel bra, men typ vid fem/sex tiden blev jag skit deppig. Ni vet sånna här dagar när man känner sig "liten på jorden" som att ingen förstår en.. Typ PMS av något slag, eller?
Hemska drömmar, dåliga känslor och massor med tårar för ingenting. Nej fy för det! En sak är iallafall bra, det är att när man möter sitt barns blick blir man alldeles varm av lycka, vilket humör man än är på. Det är faktiskt sant!
Well vi hoppas på en strålande dag imorn istället, som håller o sig!


Fuck all my problems as long as I've got you